Igår var vi en sväng på Lundakarnevalen. Vilken besvikelse det var. Jag hade verkligen inga förutfattade meningar om vad det var för något och ändå blev jag besviken, det var inte dåligt. Det hade med största sannolikhet varit ganska roligt om det inte hade varit så dåligt planerat. Det var alldeles för mycket folk för att de som arrangerat karnevalen skulle kunna hantera det. Det var två timmars kö för att köpa en öl. (Nej, ingen överdrift, snarare motsatsen). Det var en halvtimmes kö till sockervadd. Och dessutom tog sockret slut. Det var en kvarts kö till varje aktivitet i övrigt. Faktum är att kortaste kön var till toaletterna, för det fanns faktiskt tillräckligt av dem. Nej, första, sista och enda gången jag åker på Lundakarnevalen var igår. Lite trist, för det var verkligen ett trevligt initiativ av Anna. Kvällen började dock mycket trevligt med att vi tillsammans med Anna, Annika, Patrik och Marcus och deras vänner var och åt grilltallrik på någon uteservering. Tyvärr var hela Lund på fötter igår och därför var det svårt att hitta någonstans att sitta även efter att vi (ganska snabbt) gett upp det här med festivalen och ville gå och ta en öl någonstans. Till sist hittade vi ett öltält där vi tryckte ner oss men då hade vi tyvärr tappat Anna och Patrik på vägen (och några fler också som vi inte kände). Det blev en ganska tidig kväll och sedan körde vi tillsammans med Annika och Marcus inom McDonald´s när vi återvände till vår egen kära stad. Lund är jättemysigt, men jag föredrar Helsingborg. Det gör jag i och för sig framför alla andra svenska städer jag har varit i, och det är faktiskt de flesta.

Idag var vi hos farmor och farfar eftersom vi inte ville lämna vår kisse hemma själv som i fredags när farfar fyllde år. Pappa kom också en stund eftersom Christoffer och jag bjöd in honom på skattjakt. För omkring 45 år sedan grävde pappa och hans kompis ner en skatt i en glasburk med lock i farmors trädgård. Idag grävde vi upp den. Redan när jag var liten ville jag och Fia leta efter skatten, men pappa sa då att han redan letat. Han visste var den skulle ligga, men kunde inte hitta den. Christoffer hade en metalldetektor från jobbet och med hjälp av den kunde vi äntligen hitta den försvunna skatten. Mycket av det som fanns i var sådant som mest såg vackert ut för ett barn, men där låg även silverringar, guldkedjor och H55-pengar bland annat. Pappa såg verkligen lycklig ut när han grävde upp sin skatt. Jag tog bilder med mobilen, men det gick visst inte att lägga över i datorn. Suck. Måste i så fall kopiera det till minneskort först, och då måste jag köpa ett sådant...